Hejsan! Nu är det dags för mig att publicera den första delen av Lucky Green här på bloggen!
Undrar du hur du ska läsa berättelsen?
Det kommer att finnas bilder till den.
Under varje bild finns det en text. Texten under bild ett hör till den första bilden. Och texten under bild två hör till den andra bilden. Jag hoppas att ni förstår, annars får ni bara testa att läsa och så kanske ni förstår längst vägen, eller så kan ni kommentera och fråga! :)
"Grattis på födelsedagen, Himmel!" utbrast Rose och blåste ut ljuset åt henne.
"Grattis på födelsedagen, Heaven!" sa Sandy och blåste ut ljuset åt honom.
Det hade gått ett år sedan Rose och Sandy blev mammor och nu var det dags för dem att ta ett lite större steg occh börja lära sina barn i stort sätt allt de kunde.
Gästerna på festen ljublade när de såg Himmel och Heaven växa upp från spädbarn till småbarn.
Rose och Sandy lyfte upp sina barn mot månskenet och omfamnade dem sedan.De kunde ju inte låta bli att älska sina barn, även om de visste att det kunde vara mycket jobbigt att vara en förälder. Men de hade ju trots allt hjälp från sina egna mammor och från sina män.
Sandy lärde snart Heaven att prata. Och Bray, Himmels pappa, lärde Himmel att gå.
De gav barnen mat, såg till så att de sov i tid, bytte deras blöjor, försökte att potträna dem, lekte med dem, läste för dem och tog hand om dem nästan alla timmar på dygnet.
Det jobbigaste var när de började skrika av olika anledningar. För att de var hungriga, ensamma, trötta, rädda, hade en oren blöja, inte ville sitta i barnstolen eller massor av andra saker. Men det fixades ganska lätt med lite uppmärksamhet.
Uppmärksamhet fick de också ofta av deras farmor och mormor som älskade att sitta i gungstolen med de små.
Det var extra lugnande för allihopa när det åskade eller blixtrade utomhus.
"Vad säger du om att åka och köpa några nya kläder åt Himmel och Heaven idag?" frågade Sandy en morgon.
"Det skulle nog behövas" svarade Rose.
"De kan ju inte gå i våra gamla kläder hur länge som helst. De vill nog gärna ha något nytt!".
Så senare den dagen åkte de iväg för att köpa några nya kläder och det tog längre tid än vad de hade väntat sig.
"Vi är hemma!" ropade Rose när de kom hem. Klockan var snart åtta på kvällen.
"Åh, tack och lov! Det var på tiden!" utbrast Blaire, Roses mamma.
"Ni vet väl om att det är fullmåne inatt!? Det är inte säkert att vara ute då. Det finns många mystiska varelser här omkring.
"Men mamma, det är ju bara sagor?" sa Rose men blev ändå lite osäker och orolig. Men hon försökte att inte visa det för att inte skrämma Heaven eller Himmel.
Heaven började storgråta och skrika.
"Det verkar som att någon är trött" sa Rose och tittade på honom.
Sandy suckade.
"Jo, men det är nog jag!" sa hon.
Så fort de små barnen hade fått lite mat så gick de och lade sig.
Och snart sov alla. Eller kanske inte riktigt alla?
Utanför dörren lurade en främmande varelse...
1 kommentarer
Emme
10 Jun 2013 12:03
Gud vad bra! Spännande! Vill bara läsa mer!
Kommentera