Denna delen blir tyvärr inte lika lång som de andra har blivit. Har inte riktigt hunnit med att skriva. Men jag hoppas att ni tycker om delen ändå.
Känner ni igen er om jag berättar att saker inte alltid går som man har tänlkt sig?
Känner ni igen er om jag berättar hur något som faktiskt har hänt kan kännas som en dröm eller kanske tvärtom?
Jag vet inte själv om jag känner igen mig. Men det gör jag kanske snart?
Några månader senare.
Sea: Var så god!
Chrystall: Tack, Sea! Vilka fina! Och deras doft är ljuvlig!
Sea: Var så god. Du förtjänar varända ros!
Chrystal: Tack, Sea...
Chrystal: Jag funderar på att gå och simma på stranden en bit bort. Det skulle vara skönt att ta ett dopp innan jag går och lägger mig.
Sea: Visst, vi kan gå och...
Chrystal: Nej, Sea! Jag vill gärna gå ensam.
Sea: Är du säker?
Chrystal: Jag är tillbaka inom en timme.
Sea: Var försiktig.
Chrystal gick och det gjorde tiden också.
Sea: Det har gått nästan en och en havl timme. Jag borde gå och leta efter henne.
Sea: Det har gått nästan en och en havl timme. Jag borde gå och leta efter henne.
Och det var nog det rätta beslutet.
Sea: Chrystal!
Sea: Jag hjälper dig...
Hemma igen.
Sea: Tror du att du kan stå själv nu?
Chrystal: Jag tror att det går bra...
Chrystal: Tack för att du hjälpte mig, Sea!
Sea: Vad var det som hände egentligen?
Chrystal: Jag... minns inte...
Sea: Du borde nog vila lite.
Men Chrystal ville inte vila. Hon kysste Sea. Efter några övertalande kommentarer från Sea...
Sov de snart båda två.
