Har du någonsin varit riktigt nervös över att träffa någon som du egentligen har känt i hela ditt liv?
Någon som du har lekt med, bråkat med, skrattat med och gråtit med?
Någon som du verkligen älskar... men ändå är du så rädd?
Idag hände det mig...
Fast.. Tänk om hon inte kommer ihåg mig? Sluta nu, Sea! Du måste gå!
Sea: Okej.. Så det är här hon bor... Kom igen, Sea! Ta ett djupt andetag. Ring på...
Samtidigt inne i huset.
Miley: Det här programmet var inte så roligt som jag trodde...
Hm... Någon tinger på dörren!
Miley: Bäst att se efter vem det är!
Miley: SEA! Vad glad jag är att se dig! Det var länge sedan!
Sea: Hej, Miley! Jag tänkte bara komma och hälsa på och se hur du har det.
Miley: Det är helt underbart! Speciellt nu när du är här!
Miley gav Sea en stor kram.
Miley: Hur är det med dig förresten? Har du skaffat ett jobb? Ett husdjur kanske? Eller... En flickkvän?
Sea: Haha! Nejdå. Inget sådant. Jag bor fortfarande helt ensam i mitt hus vid stranden.
Miley: Det är väl inte så dåligt?
Sea: Tja, det är ju inte som ditt stora hus.. Men jag antar att det duger!
Miley: Äsch! Jag bor ju bara här tillfälligt. Jag får inte flytta på nåonting, inte sätta in nya möbler... Jag skulle gärna bo i ett eget hus och inte behöva hyra ett från en gammal gubbe där man knappt får röra någonting!
Hm.. Kom in, vet jag!
Sea: Jag vet inte riktigt.. Jag måste egentligen gå! Jag har några ärenden att fixa..
Miley: Ärenden? Kom igen, Sea! Du låter ju nästan som en gammal tant!
Sea: Haha, jag är ledsen Miley. Men jag måste faktiskt gå... Jag får komm aoch hälsa på mer någon annan gång!
Sea började gå därifrån.
Miley: Vi ses någon annan gång, då... Sea!
Miley: Tänka sig.. Jag trodde ärligt talat att han hade glömt bort mig!
En stund senare.
Sea: Tänka sig... Jag trodde faktiskt att hon skulle ha glömt bort mig...
När Sea kom upp för trappan såg han:
Sea: Chrystal? Vad gör du här?
Det var Seas gamla barndomsvän.
Flickan vaknade och gäspade stort.
Chrystal: Förlåt, Sea... Jag vill inte tränga mig på... Men jag måste prata med dig!
Sea satte sig ner brevid Chrystal.
Sea: Vad är det?
Chrystal: Ähum... Min pappa skulle åka en bit bort och dyka. Han skulle studera hajar. Han sa att han skulle vra borta i två dagar och han brukar alltid ha rätt när det gäller sådant. Han kommer alltid tillbaka precis den dagen han har sagt att han ska komma tillbaka...
Sea: Så vad är problemet?
Chrystal: Han har inte kommit tillbaka än! Det har gått två månader! MÅNADER, Sea! MÅNADER!
Tänk om det har hänt något allvarligt? Han kanske har dött? Hajarna kanske anföll honom?
Hon brast ut i gråt.
Sea gav henne en kram.
Sea: Var inte ledsen, Chrystal. Jag kan hjälpa dig att leta efter honom.
Chrystal: Det är ingen idé. Polisen har redan skickat ut några av de bästa dykarna och de har inte hittat någonting. Man har sökt igenom de närmaste öarna också...
De satt tysta en stund.
Chrystal: Egentligen hade jag hoppats på... att jag kunde få bo här hos dig... Jag behöver lite omväxling. Bort från de gamla.
Sea och Chrystal ställde sig upp.
Sea: Självklart. Om det är det du vill så...
Sea: Självklart. Om det är det du vill så...
Han avbröts av att Chrystal gav honom en stor kram.
Chrystal: Tack så jättemycket, Sea.
Chrystal: Jag hade precis gett upp hoppet.
Sea bjöd Chrystal på middag och de hade det ganska trevligt.
Samtidigt hemma hos Miley.
Miley: Jag trodde inte att du skulle komma!
Edward: Det är klart att jag kom. Vem skulle inte resa så lång för att få träffa personen man älskar mest av allt?
Miley: Jag älskar dig också.
Så, det var den första delebn av berättelsen.
Så, det var den första delebn av berättelsen.
Haha, jag är lite ovan med at skriva på det här sättet. Men jag skulle uppskatta om ni kommenterade.
Tycker ni att det är jobbigt att läsa?
Tycker ni att det är enklare att läsa?
Jag hoppas att ni vill käsa nästa del av Djupt Vatten. Imorgon!
1 kommentarer
Chaos
06 Jul 2013 12:47
Gillade detta väldigt mycket! :)
Kommentera